Nu under ett bra tag har ni kunnat följa mig, först på plats i Colombia där jag släppt min bok Adoption Låta Själen Läka, deltagit på bokmässan Feria del Libro i Bogotá, intervjuer i tidningen El Tiempo samt TV reportage.

På hemmaplan har jag haft härliga samtal med andra adopterade med olika bakgrund men gemensamt att de också har hittat sin biologiska familj.  Efter mötet och återförening uppstår utmaningen med att få ihop de båda familjerna och de olika världarna. Sebastian som alldeles nyligen fått kontakt med sin mamma och sin pappa. Isabelle som träffade sin mamma redan när hon var arton år och hunnit igenom flera olika konstellationer och faser i deras relation. Vidya som har haft hjälp av musiken i sin process och för ett år sedan hittade sin biologiska mamma i Indien och som i somras var och besökte Vidya under tre veckor. Vi har alla vår unika historia och resa genom livet men jag slås av hur mycket jag har gillat att träffa och prata med andra adopterade. Aldrig tidigare har jag känt någon lust i att umgås med andra adopterade, varför skulle vi ha något gemensamt bara för att vi råkar vara adopterade? Men nu känner jag en otrolig samhörighet med dem och med deras historia.

Nyligen fick jag en återkoppling på försäljningen på min bok från förlaget, vilket jag hade ganska stora förhoppningar om, eftersom det senaste beskedet innan jag lämnade Colombia var att min bok toppade listan över en av de mest sålda böckerna från mitt förlag under bokmässan, men det var en ganska blygsam siffra som jag tog emot….

Det är svårt att sitta på andra sidan jorden och inte kunna påverka försäljningen nämnvärt utan bara ha tillit till att det på något sätt löser sig….Jag kan inte påverka här, jag kan inte vara där och prata om ämnet el anordna föreläsningar…men å andra sidan har det aldrig handlat om att sälja böcker utan att öppna upp ett ämne som är väldigt tabu att prata om i Colombia. En kvinna på barnhemmet Cran sa att adoptionsfrågan är som ett öppet sår i samhället som ingen vågar prata om…Jag får bara hoppas att vi har lyckats så små små frön lite här och där och att det behöver tid innan det tar fäste och kan slå rot…