Vi sammanstrålade en dag jag och Shrikant, båda en gång adopterade till Sverige. Shrikant från Indien och jag från Colombia. Vi delade många liknande tankar utifrån att vara adopterad. Vi har båda en positiv ingångsvinkel i frågan. Självklart bär vi med oss ett trauma men adoptionen i sig är nog inte hela sanningen till vår upplevelse. Det är fler faktorer genom livet som påverkar oss där vissa erfarenheter kanske förstärker vårt trauma utifrån känslor av ensamhet, separationsångest osv. Shrikant fick mig att se på adoption på ett nytt sätt. När vi säger att vi är adopterade då hamnar vi i ett fack där andra får en rättighet att ställa alla personliga frågor om vår bakgrund. Men om vi istället säger att vi kom hit genom en adoptionsprocess så blir upplevelsen en annan. Vi (jag) behöver inte identifiera mig med att vara adopterad, det är bara en del av min resa till där jag står idag och vem jag är. Shrikant säger; ” Jag är indier men uppvuxen i Sverige.” Jag känner nog att jag är svensk men född i Colombia. Vi har olika sanningar vi bär med oss.