Det är första gången mina flickor är med mig i Colombia. Det kändes som det bästa alternativet för att jag skulle ha möjlighet att komma iväg. Barnen går på förskola och det är lika bra att passa på innan de börjar skolan. Jag tänker att det finns många fördelar för barnen, de kommer suga åt sig språket,få lära känna deras colombianska mormor samt ta del av mina rötter. Jag hade med i planeringen att man behöver mer tid när man reser med barnen och därför blev det sex veckor. Emellanåt har jag tvekat och tänkt att det är oerhört lång tid både för de små barnen men även för mina stora barn som är kvar hemma. Jag har fått gå tillbaka och frågat mig syftet med min resa och det är ju att förbättra min spanska och därav behöver jag tiden.

De första dagarna har tjejerna varit jetleggade och antagligen lite tagna av höjden då Bogotá ligger på 2600 meters höjd, sk höjdsjuka. Det innebär att det tar några dagar innan kroppen anpassar sig till det lägre lufttrycket. Samt troligtvis sjuka några dagar…. Vi har tagit det väääldigt lugnt de första dagarna även om jag känner trycket från familjen att de vill träffas. Skillnaden är att den här resan får min drivkraft styra ta plats, jag har anordnat boende utifrån barnen och att de ska ha det bra. Det var viktigt med ett säkert område nära parker. Jag har dessutom hittat en privatlärare som ska undervisa mig i spanska där vi bor istället för att ta mig genom trafiken flera timmar varje dag till en skola. Det känns fantastisk skönt att få styra själv utifrån mina och barnens behov även om det säkert i min colombianska familjs ögon är lite konstigt. De tycker såklart vi skulle bo med dem. Men jag märker samtidigt att jag mår bättre av att inte hela tiden anpassa mig efter andra och deras åsikter, det har jag gjort hela mitt liv. Numera styr jag mitt liv!